La ciudad del Carmen

Det var med raska steg vi gick ner mot Sjukhuset Puerta del Mar där bussen skulle hämta upp oss kvart i nio. Någonstans tjugo över – fem i halv dök bussen äntligen upp lite lagom stereotypt spanskt sådär. Några mexikanare som vill snacka – bäst att snabbt ta på mig hörlurarna och sluta ögonen. Säg till när vi är framme i Sevilla. ESN Cádiz hade lagt dagsutflykten redan andra helgen så om man ville med var man tvungen att vara på alerten och anmäla sig redan dagen efter ankomst.

Till skillnad mot Cádiz blygsamma stadsliv med sina lugna gränder och stillsamma torg med knappt några restauranger med undantag för de få hotellens turistomgivning så brer Sevilla ut sig och välkomnar turister med öppna armar. Plaza España med sin typiska sydspanska arkitektur, mönstrat kakel och mjuka former starkt influerat av kulturer bortom medelhavets horisont. Byggnaden som omger torget har i forna dagar varit ett universitet och man kan nästan se hur det fortfarande hemsöks av kemister och fysiker, skuggor av professorer i litteratur och filosofi i dess korridorer. Eftersom gatorna än idag är fyllda med hästdragna vagnar och Katedralen fortfarande är ett centrum för möten är det som om man tagits tillbaks i tiden för ett ögonblick tills man åter kastas tillbaks till dagens moderna vardag. Det sägs att Guld Tornet ska vara vad som evigt vaktat och vakat över staden och dess invånare men tornet känns påtagligt anspråklöst, nästan så att man inte ens tänker på det där det står i slutet på boulevarden längs med kanalen. Nya torget där man en gång i tiden köpte och sålde djur, exotiska djur tänkte jag och såg framför mig något liknande ett menageri, fast där djuren inte enbart är för åskådning. Berskha, Pull&Bear, Corte Inglés, en, två, tre Zara butiker, listan kan göras lång. Vi får även syn på den danska butiken Tiger med dess dumheter och minst sagt egna produkter. Jag hoppas fylla på lagret med flamingopappersnäsdukar jag påbörjade i Malmös butik i somras men de verkar vara säsongsprodukter och kommer ut tomhänt.

75 minuter att slå igen. Det ligger en Starbucks på andra sidan torget Puerta de Jerez. Förundrade av den upplysta sirenen och hennes kallelser, passerar vi det minst lika upplysta och betydligt mycket vackrare torget utan att slita blicken från henne. Jag beställer inget, ska ändå inte ha något, dyrt är det - och allt för mycket socker. Tiden lyckades på något sätt svepa förbi i rasande tempo och vi nästan springer tillbaka för att inte missa bussen, bussen som kom att bli nästan en timma sen. Återigen blir vi påminda om att punktlighet inte ligger i spanjorers natur. 

//Jocke