Efter fyra dagar av historielektioner önskade Lola mig
trevlig karneval och lite lagom tomt passerade hälsningen mig förbi utan att
jag tog upp vad hon sa, stannade upp för ett ögonblick, ruskade till huvudet
och tacka så hjärtligt. Vi visste väl att ett karneval firande var på ingång,
en hel veckas lov bara för att ge rum åt den men inte hade då vi någon som
helst aning om vad den skulle komma att innefatta. Stolar hade placerats ut
längs med Cádiz huvudgata, Andalusiens aveny, redan två dagar innan spektaklet
skulle starta igång. Vi hade fått höra att Spanjorer från alla Iberiska halvöns
hörn vallfärdar hit för att vara med och fira. Den enda karnevalen som Franco
inte lyckades stoppa. Tjejerna var inte alls särskilt inställsamma till
utklädnader, nej de tänkte att lite glittrig ögonskugga är tillräckligt
utsmyckande och festligt och med de orden dog mina drömmar om glitter och
glamour – som dessutom låg alldeles utomordentligt i tiden i och med den i
Sverige pågående melodifestivalen. Vi hade listat ut att många affärer är
stängda under vissa dagar under festivalen och mina förhoppningar kändes
alltmer avlägsna.
Några dagar innan karnevalen följde jag med Maja bort till
turistbyrån, den som ligger bortom Plaza de San Juan de Dios lilla park, ner
mot hamnen. Till vår förtjusning finns det personal som talar engelska. Åh,
äntligen ett språk jag behärskar tänker jag men inser snart att jag nog ska
hålla mig till spanska när jag hör kvinnan prata något som jag tillslut
uppfattar som engelska med herrn före oss. Bredvid disken står ett sådant där
ställ med broschyrer som alltid finns i mindre eleganta hotellobbyer och då
såklart även i turistbyråer. Jag scannar igenom dem och hittar snabbt en om
karnevalen, plockar på mig den och känner mig genast som morsan eftersom den
har en kartdel så man enkelt kan hitta var olika event håller till bland
stadens alla små gränder och torg - precis en sådan som just hon skulle snurra
runt med. Jag får med denna broschyr reda på att själva karnevalståget – och
med det karnevalens invigning. Det var dock lite otydligt vilken tid på
fredagen det skulle ske och när vi chansade och gick ut trodde vi att vi missat
hela tåget. Josefin vände snabbt på klacken och gick tillbaka men det skulle
hon inte ha gjort för som vi andra hoppades på när vi irrade ner längs med
avenidan så hade vi inte missat någonting. Tillsynes ändlöst karnevaltåg, vagn
efter vagn med olika teman och dansare eller temaenligt utklädda spanjorer
mellan varven fyllde snart upp gatan. Man upptäcker dock fort att det som först
är sprakande och spännande snabbt svalnar och det är då man inser att man
hamnat på fel sida av vägen.
Vad mer hade karnevalen att erbjuda? Den hade ju precis
börjat. Det finns små skräpbutiker insprängda mellan husportarna ungefär
överallt som dessutom in princip alltid har öppet och på något sätt lyckades vi
hamna inne i en, provandes ett sparsamt urval småtillberhör eller
karnevalaccessoarer som vi till min förvåning, och glädje tjackar oss. Det är
så långt de kan sträcka sig och jag tänker att det är bättre än inget. Jag
lyckades inte dechiffrera fram någon direkt aktivitet eller dylikt men vi
bestämmer oss för att i alla fall känna på staden på lördagen och gör oss i
ordning i vad de andra tycker är lämpliga karnivalattiraljer. När vi kommer ner
på San Juan de Dios torget så uppenbaras ett folkhav av spanjorer utklädda från
topp till tå i allt från Disneykaraktärer till ett vandrande fotbollsspel, ett
sådant där spelarna är spetsade av stålrör som man snurrar på för att passa och
göra mål. ”Told you so” tänker jag lite nöjt eftersom det är vi som är de som
sticker ut med våra blygsamma, nästan obefintliga utklädnader. Förrutom att det
är proppat med folk i hela Casco Viejo som står och hänger och dricker så är
det inte så mycket mer. Ingen musik, inget jippo eller liknande som håller en
underhållen och efter en liten tur runt staden ser vi oss snart hemgående igen.
Efter detta var det inget mer som kändes som karnevalanda,
inte någon annan anda för den delen heller och förutom en utomhus musikal av La
Bella y La Bestia, även känt som Skönheten och Odjuret, som egentligen var till
för de lite yngre invånarna men som jag mer än gärna upplevde – musikal som
musikal, så var det bara ännu en ursäkt för att få vara ledig, utan ens en
kristen anknytning. En ledig vecka som var över innan den hade börjat och det
åter var dags att infinna sig i universitets salar.
//Inget inlägg från någon annan... föga förvånat//
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar